Vintern 2017 ändrades allt: Den norska tv-serien SKAM gick in på sin andra säsong.

Jag följde den feministiska strömmen och föll för karaktären Noora och Noora i sin tur föll för den manipulativa och traumatiserade och självklart sexiga karaktären William.

Noora ifrågasatt allting kring William, förutom det faktum att han var man.

I det faktum att han var man fanns inget att ifrågasätta, ingen undran om det verkligen var en bra idé, om det verkligen var det hon ville.

William var sexig, tilldragande, intressant, häpnadsväckande. Och han hade bestämt sig. Han skulle ha henne.
Han hade familjetrauma, daddie issues och han var känslokall och ignorant. I medierna startade debatter om tjatsex.
Men Noora ville ha det som allting talade emot.

Så Noora och William hånglade.

Och hånglade.

Nooras läppstift smetades ut.

Jag var 25 år gammal. Jag hade legat med tjejer. Jag hade sidecut. Jag undvek att gå i kjol.
Jag tittade på de nya avsnitten så fort de släpptes. Jag blev Noora. Jag ville ha det som allting talade emot.
(Jag började använda läppstift.) / Jag tog på mig läppstift och fotade en ny profilbild. senare.

Att På Riktigt vilja ligga med en man var något annat än heterosexualiteten när jag växte upp. Då var det bara blickar, mess och obesvarad förälskelse. Alla höll sig på tryggt avstånd ifrån mitt känsloliv. Jag glodde på de snälla killarna. Jag rörde aldrig vid någon. Ingen rörde vid mig. Ifall någon hade rört vid mig hade jag panikerat, så jag såg till att det aldrig hände.

Tanken på att nu leva ut heterolivet rent fysiskt var något annat. Något spännande. Något nytt. Numera hade jag släppt in andra i mitt känsloliv. Jag hade rört vid andras kroppar. Andra hade rört vid min. Jag visste att det var möjligt.

Men det kunde inte vara en William. Det behövde vara någon som var snäll. Någon som var singel, någon som saknade något.

Jag gick in på Internet och laddade ner en app. Jag började bläddra. Hur syntes det på en kille att han var snäll och singel och att han saknade något? Jag föreställde mig ett självuppoffrande drag, en form av blyghet och försiktighet. En person som inte ifrågasatt så mycket, som kanske inte ställde så mycket frågor överhuvudaget. Någon som var tacksam. Jag bläddrade envetet bland profilerna.

Lina:
Hur går det?

Jag:
Nja.

Lina:
Vad är det du letar efter?

Jag:
Attraktion.

Det var svårt att avgöra enbart utifrån bilder. På bilder var det relativt enkelt att hävda att man hade en stil och att man var intressant och tillräckligt politiskt korrekt.
Men efter några mess klarnade det mesta.
Den första killen jag skrev till var snygg i svarta kläder, hade tomatplantor i fönstret och skrev att hans hjärta låg till vänster.
Jag skrev:

Hej!

Sedan gav jag honom en komplimang:

Vilka fina tomatplantor du har!

Sedan ställde jag honom en fråga.

Är det en hibiskus du gömmer dig bakom?

Sedan var det bara att vänta.

Han svarade efter två timmar. Ja, det var en hibiskus! Han ställde också en fråga:

Vad har fört dig hit?

Jag:
Jag vill dejta män!

Han:
Hahaha. Ja men dåså.

Det var så jag hittade honom.

Jag gjorde mig fin innan jag åkte till stan för att träffa en kille. Mitt liv hade tagit en ny riktning. Jag klev in på den välupptrampade heterostigen. Han mötte mig utanför caféet. Det var låtsasvinter och regn. Han var långhårig och snygg. Men tillbakadragen och försiktig. Och han var singel.
Och han ville inte vara det.
Han sa inte så till mig, men ett vanligt förekommande drag hos singlar är att de önskar sluta vara det.
Och dessutom såg jag det på honom.

Det var på riktigt, och ändå inte. Jag såg oss hela tiden utifrån. Han hade en mossgrön randig tröja som jag kunde tänka mig att kura in mig i.
Jag tittade på hans händer
jag tittade på hans kropp
jag tittade på hans skägg
jag tittade på hans kläder.
Jag kunde inte ta hans skostorlek på allvar. Jag påminde mig om att William säkert hade storlek 44, minst.
Jag visste att jag skulle behöva tid. Min kropp var ett tempel.
Men jag gav honom en kram innan vi skiljdes åt. Jag sa att jag gärna träffades igen.

Nästa gång sågs vi i hans sparsamt möblerade tvåa i Guldheden. Det var där jag första gången såg hans tatuering, när han tagit av sig sin tröja och fyllde kastrullen med vatten för att tillfredsställa mitt behov av en kopp te. Han tryckte fingrarna mot locket för att vattnet skulle koka snabbare. Tatueringen satt på insidan av hans överarm, årsringar i en trädstam, som syntes när han har bara t-shirt vilket han oftast hade och jag blev

så.

Fixerad.

Vid den tatueringen.

Ville bara ta på den

och aldrig sluta.

(hit behövs nåt)

Han tog fortsättningsvis inga initiativ, men heller inget initiativ till att köra ut mig utan han satt kvar i sin ända av soffan och han ville ha av mitt te och han rörde mig inte och det gjorde mig kåt. Han höll sina händer om sin tekopp tills teet blivit kallt och jag höll mina händer i mitt knä eller armen lutad mot soffans ryggstöd eller fingrarna lekande längs kanten på min tekopp. Han sa att han gillade teet jag hade köpt med mig. Jag tänkte att det var hans sätt att säga att han gillade mig. För han log medan han sa det, och han tittade på mig.

Lina:
Låter ju verkligen som att han vill nånting. Att han inte är helt whatever. Utan att han tänker att det skulle vara kul. Med nåt. Nånslags grej. Med dig!

Jag:
Iiiiiiiiiiihhh han är så jävla kass på att höra av sig jag blir så trött. Men kommer ju inte kunna släppa detta så jag kommer fortsätta lirka och lirka och känna mig tjatig och lirka och smila och sms:a och ... åååå.

Han hade långt brunt hår, själv var jag snaggad, och jag njöt av denna hårpolemyk, hur vi bröt mot den gängse bilden av ett heteropar.

Jag visste inte om han såg mig som hetero, men antagligen hade jag ingen särskild sexuell läggning enligt honom vilket är detsamma som att se någon som just hetero.

Men jag hade levt ett annat liv. Jag intalade mig att jag fortfarande levde ett annat liv, i en värld han inte kände till. Det fanns delar av mig som han inte hade ett språk för.

Jag återvände till hans lägenhet. Han ville hålla om när vi kollade på serier (”Har du hört om den här nya norska serien?”), och jag tog ner hans hand, höll om istället, förklarade att det kan vara skönt att få vara den omhållna ibland, den som får krypa ihop, och bli liten. Arm för arm strukturerar vi om, tänkte jag, men det var troligen inget han märkte.

Jag tyckte om honom. Jag ville ses igen. Jag ville ha hans händer. Han var snäll, och han ville ha mig.

Jag:
Alltså jag vill prata om det här att ha sex med män när en bara haft sex med kvinnor. Tänkte du mycket på det back in the days när du träffade Peter?

Lina:
Hmm minns inte. Det gick så fort, det var inte planerat. Men han var så gullig? Och jag var kåt? Det var en gång han sov hos mig och så andades han mig i nacken, liksom helt rakt in i mig, kändes det som. Då bara vände jag mig mot honom och så lät vi bli att sova :):)
Och han var bra. Man hör ju om killar som tänker, eller tror, eller har lärt sig, att det är PENETRATIONEN SOM ÄR THE FUN. Så tjejen blir sur pga killen vet ej vad grejen med klitoris är, och killen känner sig dålig för att tjejen inte verkar uppskatta hans precious kuk.

Jag:
Ja fy fan.
Var han den första killen?

Lina:
Nja, jag hade en pojkvän i gymnasiet, och det var coolt att få testa på sex, men penetrationen kändes ändå typ .. tråkig? Det blev oavsett kortvarigt, ingen feminism i den killen inte, jag slutade vara kåt, sen skulle han investera i ett företag i Kina, vi hördes aldrig mer.

Lina:
Tror du hetrocrush funderar på den eventuella problematiken med heterosex?

Jag:
Ja jag tror han har manskomplex. Att han är väldigt rädd för att gå in i en problematisk mansroll.
Eller jag tror han har trauma. Att han inte ser sitt eget värde. Och att dessutom vetskapen om hans plats i patriarkatet inte gör det lättare för honom.

Lina:
Låter positivt! Eller som att han tänker?

Första gången Noora och William har sex säger William att han skiter i om hon är redo eller inte och Noora svarar Så var tyst då och drar ner honom mot sig.

Utifrån hur mycket de redan hånglat föreställer jag mig att de redan känner varandras kroppar. De har rört vid varandra, blivit upphetsade, sovit tillsammans.

Jag hade vant mig vid hans skägg. Jag hade petat på hans tatueringen, hans hud på insidan av överarmen var alldeles mjuk. Våra kvällar i hans lägenhet hade blivit etablerade. Vi pratade inte om framtiden men ingen av oss dejtade någon annan. Han sa att han ville ses, kolla serier ihop, hoppa över middagar. Utifrån vad han berättade om sitt tidigare liv så förstod jag att det vi hade var stort för honom. Jag tyckte om när han öppnade upp. Jag visste att det var upp till mig om vi skulle ha sex eller inte.
Det fick mig att vilja ha sex med honom.

Sedan den 30 maj den våren visste jag inte bara saker om lesbiskhet. Kungen fyllde 71. Flaggorna vajade utanför och jag blev en fullvärdig medlem av det svenska folket.

Jag och heterocrush flyttade oss från soffan till hans säng. Jag klädde av mig min behå och mina boxershorts. Han klädde av sig sina boxershorts.

Jag rörde skägget som jag aldrig gjort annat
jag rörde brösthåren som jag aldrig gjort annat
jag rörde raggarsträngen som jag aldrig gjort annat.

Mina fingrar bildade en ring runt den,
jag tog den i mun,
köttstycket som härskade världen.

Jag berättade för honom att jag inte visste vad jag gjorde.
Han sa att det kändes bra.

Jag hade ollonet i gomseglet,
och försökte hitta en rytm.

Jag visste att tänder var dåligt,
jag hade läst på internet.
Vad opraktiskt
att jag hade tänder precis där
hans kuk var.

Sedan var vi ansvarsfulla med kondom.

Att ha kuken i sig:
Det kändes
när den allra först gled in,
Det gjorde inte ont. Den här typen av djup gick bra. Den typen av djup kändes inte ens, hallå det känns knappt när kuken är inne, varför har ingen sagt nåt?

När han var inuti:
Det kändes mycket
mentalt
att veta att någon var inuti mig

Så jag hade honom i mig för att försöka förstå
vad gjorde vi
vilka var vi
varför organiserade vi våra liv så här?

Han kom.

Sedan sa han att han kommit för fort.

Jag sa att han väntat i flera månader.
Han log diskret och såg påkommen ut och drog mig intill sig, kanske så jag inte skulle kunna titta på honom.

Efter sexet gjorde vi ett test i vem från SKAM vi liknade mest. Jag blev Noora. Han blev inte William.
Jag tog på mig läppstift. Det gamla hade smetats ut.

Jag tror han kände sig hedrad.
Jag som alltid levt lesbiskt
att tänk att just han,
just hans kuk.

Min syster frågade om den varit stor.
Jag hade inget att jämföra med.

Min syster sa att det inte känns om den är liten, den måste vara stor.
Jag tänkte på hur mycket detta nya liv kändes och mätte upp med händerna.

Min syster frågade om vi var ihop,
jag sa att det var en definitionsfråga.

Jag åkte hem till honom veckan efter. Han vågade röra vid mig nu, på eget initiativ. Han hade slappnat av, det låg något nytt i luften.
Jag höll om honom när vi kollade på serier. Jag ville inte ha sex, och det fick honom att dra sig undan.

Jag:
Det är alltid jag som hör av mig. Varje gång.

Lina:
Han var väl sådan från början? Varför blev det ett problem först nu?

Jag:
Jag vet inte. Jag blir frustrerad.

Lina:
Inte för att vara sån men du har själv valt att ragga upp den typen av kille.

Min syster:
Det gäller att inte ha så höga förväntningar på män bara.

Jag:
Ja men de är ju dumma i huvet.

Min syster:
Det får man ta om man vill ligga.

Nästa gång hade han lagat middag till oss. Vi åt framför teven. Jag satt lutad mot honom och det kändes tryggt. Han sa att han tyckte om mig.

Jag tuggade klart och drack vatten och makade mig ännu närmare honom och petade på hans lår och sedan sa jag att jag inte var ute efter en kärleksrelation.

Jag hade gett honom falska signaler. Han sa inte så. Men jag såg att han blev ledsen.

Han skulle byta jobb. Jag skulle börja en utbildning. Vi sa svävande att vi kunde se hur det kändes när våra nya rutiner hade stabliserats.

I slutet av andra säsongen blir William så rädd för att bli sårad av Noora att han bestämmer sig för att flytta till London.

Noora skäller ut honom och frågar honom om hans plan är att gå runt i London och vara en drittsekk bara för att hans pappa varit dum mot honom.

William ändrar sig.

Han väljer risken att bli sårad.

*Syftar till någon som varit så där alldeles speciell men som det aldrig blev något med, fastän det verkligen kändes som att det hade kunnat. Fastän man verkligen ville. Någon som verkligen etsat sig fast.

Den första kursen varade hela terminen och jag och hon hamnade i samma seminariegrupp. I några flyktiga månader var jag och hon i samma rum som några av de fnittriga, navelskådande studiekamraterna. Hon hade fjorton tatueringar och rutig skjorta. Hon var snygg och hon var inte som de andra. Hon lånade mig sin handkräm eftersom jag hade eksem.

Hon hade ett ex som var tjej som hon numera var vän med och jag frågade hur det gått till och de hade bara kommit fram till att det var så de ville ha det och så hade de bestämt det och så hade det varit bra och jag kunde för mitt liv inte förstå hur en sådan rimlig och vuxen diskussion kunde ha ägt rum mellan två personer som både älskat och knullat varann. Jag kunde inte förstå hur det inte fanns ett mörker i det, hur inte någondera blivit sårad.

Men hon var kapabel till sådana samtal. Och när jag frågade om hon ville ses så svarade hon ja.

Jag berättade bara ytligt om heterocrush. Jag sa att det hade blivit ont om tid att ses när han bytte jobb. Jag sa att det inte gjorde mig så mycket.

Vi sågs mer och mer. När det regnade gick hon med blicken i trottoaren för att inte kliva på någon daggmask. Jag förvarnade henne om lyktstolpar och blev kär.

Jag:
Asså jag är rätt attraherad av dig?

Hon:
Hihih jag är rätt attraherad av dig också

Jag bjöd hem henne på middag två dagar senare, svamppaj. När vi hade ätit och jag hade knäppt på vattenkokaren frågade jag Vad tänker du om det vi skrev? Hon tittade mig i ögonen när hon sa Jag tänker att det är något som finns där.

Jag blev lycklig, vägde henne med blicken och sa Ska vi sätta oss i min säng utan någon förväntning på sex och se vad som händer?

Den kvällen fick jag henne, fick jag allt, allt jag någonsin längtat efer att skulle hända. Min handlingskraft hade tagit mig hit. Den hade tagit mig rätt. Kunde jag ens vara så här förälskad.

En eftermiddag på en loppisrunda tog hon min hand. Vi hade dejtat i en månad. Det blev för mycket att ta in. Jag behövde veta vad det betydde att hålla hand. Jag hade behövt ha min hand för mig själv. Jag försökte tänka att det inte var så farligt, att det bara var en hand på en trottoar i en regnig stad om hösten.
Jag lät min hand vara i hennes.

För detta var allt jag någonsin längtat efter.

Hon tog min hand så enkelt. Hon kanske inte var så investerad. Jag frågade henne vad hon ville med oss. Vart var vi på väg. Vi har ju bara precis träffats, men ändå, vad betyder allt det här? Hon svarade att hon tyckte om mig. Att hon ville fortsätta ses. Att hon ville se vart det tog vägen. Hon tog på min hand medan vi pratade. Jag lät henne. Hon kanske tänkte att hennes händer skulle lugna mig.

När jag är tillräckligt rädd för att förlora något jag alltid velat ha och plötsligt fått så säger jag ja konstant och hela tiden.
Den typen av förälskelse bär inte långt i fråga om tid, men den bär långt i fråga om handlingskraft.
Jag gör precis vad som helst.

Vi låg i min säng.
Vi var nakna.
Vi hade varit på en konstutställning och ätit på Jonsborgs.
Det var en tisdag.
Jag tog på henne mer och mer.
Hon kasade sig neråt längs min mage.

Jag hade alltid tyckt om att komma.
Att komma den tisdagen kändes som att komma.
Intensivt, förlösande, självcentrerat.
Men det var något annat också.
En stresskänsla, en motvilja.
Något jag inte längre kunde förneka.
Jag ville inte, egentligen
ligga där naken i min säng med den mest fantastiska person jag någonsin träffat
mellan mina ben.

Tydligen så ville jag inte.

Två dagar senare berättade jag att jag inte hade velat. Inte just då, inte hela vägen. Hon frågade om hon hade missat något hos mig som hon borde ha sett. Hon frågade om hon hade gått över mina gränser. Nej, sa jag, det var jag själv som gått över mina gränser. Hon sa att hon blev orolig. Jag sa att hon inte hade gjort något fel. Hon sa att hon behövde kunna lita på att jag sa till. Sedan sa hon att hon behövde sova hemma den natten.

Nästa dag tog det slut. Hon sa att det inte gick.

Hon hade kommit för långt i sig själv för det. Hon sa inte så, men jag räknade ut att det var skillnaden oss emellan. Hon kryssade i alla rätt i kommunikations- och integritetskrysset. Det gick inte att vara besviken på henne.

Det fanns bara en ensam kvar att bli besviken på.

Jag hade sängen för mig själv. Jag visste hur jag skulle göra för att få mig själv att komma. Det kändes som det alltid gjort. Men känslorna slungades tillbaka. Den starka olusten. Motviljan. Låsningen inombords.
Olusten fortsatte.
Jag fortsatte.

Kroppen spände sig.
Kroppen visste: Det här kommer inte att kännas bra.
Jag såg till att överrösta. Det fanns ingen som kunde döma.

Kille nr 2 träffade jag genom konsten. Jag skulle trycka vykort. Jag behövde en referensbild, en dickpic. Inte en slimmad renrakad porrpikk i studiobelysning med huden och potensen som den enda friktionsytan, utan jag vill ha klädesludd och obäddad säng. En vardasdick. En vanlig kille.

Dickpics fanns på Internet, tänkte jag. Internet var fullt av dickpics, jag behövde bara öppna webbläsaren så ploppade dom fram.

Men sökmotorn stoppade mig. Jag hittade bara artiklar om oönskade dickpics. Så jag gick in på det svenska bdsm-communityt och gick in på bildgalleriet med över 100 000 bilder och tänkte: Här, här kommer dickpicsen att forsa emot mig.
Men jag såg inte en enda dickpic!
Inte en enda.

Så jag behövde använda sökfunktionen. Det fanns väldigt många filtreringsalternativ. Men fortfarande bara bröst, rumpor och sixpacks.
Var var alla dickpics?
Varför kunde jag inte filtrera sökningen på dicks?
Hade dickpicsen totalt falerat i status?

Jag började i andra ändan. Jag filtrerade sökningen på undergivna killar som blev kära i tjejer och letade igenom deras profiler.

I mitt bläddrande skymtade ett smågulligt ansikte förbi, en kille som tittade in i kameran och i ett flyktigt ögonblick bjöd in mig till att öppna hans profil.
Och jag blev belönad! Killen hade dickpics! Flera stycken! Prydligt inordnade bakom en förvarning om naket innehåll.
(Dickpicsen har helt klart falerat i status.)
Jag började teckna.
Jag ritade grundligt av kuken, handen, sperman.

Jag hade kunnat stanna där. Jag tittade på killens profilbild. Han såg snäll ut, kanske en aning tramsig. Jag slängde jag iväg ett mess:

Jag:
Random grej, jag använder ett av dina foton som referens till ett vykortsprojekt. Ingen fotografisk avbild, tecknat bara.
Jag hoppas det inte känns som ett övertramp? Du får gärna ett vykort!

Jag skickade.
Jag ångrade mig, nästan, medan jag väntade på hans svar.
Han kanske skulle läsa meddelandet, blockera mig, göra alla sina fotoalbum privata, känna sig våldtagen av internet.

Jag väntade.

Han svarade. Han blev smickrad! Hjärtögonemoji! För det var en av hans bästa bilder! Så här hade kanske inte en kvinna reagerat! Men nu var detta en man!

Sedan var det igång. Han bodde i Vänersborg. Det var åtta mil från var jag bodde. Det var lagom.

Den här gången gjorde jag rätt. Jag skrev:

Jag vill inte dejta. Bara ha sex.

Han höll inte på med konst. Han verkade inte planera att framkalla några vykort. Jag gav honom tillgång till mina foton.

Dickpickillen:
Tar du bilder bara på egen hand?

Jag:
Ja det är mest killar som vill fota ihop och det känns inte riktigt som min grej, inte den typen av fotande jag vill åt. Samtidigt som queersen känns läskiga att närma sig.

Dickpickillen:
Hur viktigt är det här med queer för dig?

Jag:
Jag drömmer om att leva i en lesbisk relation? Men sen finns ju sex. Och sex är något jag också längtar efter. Och jag kan gilla att ha sex med killar som också insett att analsex är livet :):)

Dickpickillen:
Vad är det med just en lesbisk relation som lockar? :)

Jag:
Det handlar om sårbarhet och att våga bli utmanad i sin egna utveckling och i närhet, typ?
Vad tror du att du hade behövt för ett sexuellt utforskande? Vad hade du helst velat åt med en sådan relation, typ upplevelsemässigt och känslomässigt?

Dickpickillen:
Intimitet? Känna mig önskad?
Analsex är livet alltså? :D

Parallellt med chattkvällarna pågick livet. Jag höll en skrivarträff på kulturhuset och medan jag förberedde kaffet kom det in ett queer i köket.

Den presenterade sig och vi började pratade om skrivandet och skrivarkurser och vad vi vill göra med våra liv och mina workshopförberedelser kunde gladeligen vänta för inombords ba Åh Vad händer! Ett queer! Vi är två queers som står och pratar! Vi har massor gemensamt! Vad Betyder detta!

Jag gjorde mig intressant. Men jag blev utmattad bara av att stå där. Ville jag ha queeret eller ville jag enbart att queeret skulle vilja ha mig?

Vi började prata om konst och jag berättade om mina vykort och eftersom jag inte har några spärrar när det kommer till snusk (och eftersom jag alltid pratar om susk när jag ens eventuellt lite grann raggar dels för att sätta stämningen och dels för att ta reda på om det här är en person jag kan prata snusk med, för om det inte är det så blir det svårt) så berättade jag om om dickpicen jag hade behövt och sedan funnit.

Queeret skrattade hjärtligt. Jag berättade att jag även hade hört av mig till innehavaren av dicken och informerat om mitt projekt och att han tur nog inte blivit kränkt utan smickrad. Och det dök upp en tillstymmelse av motbjudan hos queerets blick, i något queeret trodde var ett samförstånd med mig.
Fy fan klart han blev smickrad.
Sa queeret.

Som att denna man som så gärna visade upp sin fallos inte var mycket att ha. Att hans smickrade känsla inför uppmärksamheten reducerade honom till en av alla de där kukarna, bara. En av alla dessa män. Dom där, ni vet.
Och att han såklart inte kunde vara något mer än så. Inte för oss.
”Ok så då kunde man runda av där sedan, tack och hej liksom” sa queeret.

Och i den stunden blev queeret framför mig en flata. En lebb. Ett homo. En fittburen fittslickare.
En gold star lesbian.

Och jag blev rastlös och jag berättade inte för gold star lesbian att det inte var riktigt så enkelt, utan jag fortsatte förbereda min workshop för att sedan kunna hålla workshop för att sedan kunna dra hem till min dator och till inkorgen där det väntade ett mess som undrade hur jag helst hade velat sätta på honom.

Att vara en gold star lesbian är att aldrig ha hånglat med en kille.
Att vara en gold star lesbian är att sky bekräftelse från män.
Att vara en gold star lesbian är att våga ragga på tjejer.

Att vara en gold star lesbian är att förstå att vilka kroppar som helst kan tillhöra en flata,
men att inte förstå att vilka kroppar som helst kan tända på män.

En av Nooras vänner frågade henne en gång om inte hon var lesbisk. Det var innan William upptäckte Noora. Orsaken till frågan var att Noora aldrig hånglade med några killar på fester. Noora svarade att hon inte var lesbisk och att det fanns annat i livet än killar och hångel.

Det var ingen slump att jag valde ut en man som gillade analsex. Prostatan i all ära, men alla har ett rövhål. Alla har nervändar i de små skrynkliga vecken. Oavsett kön så vet man hur det känns att vänta ut ringmuskeln med ett mjukt försiktigt finger.

Att inneha en strap-on och ragga upp män är att göra sig själv till en fantasi. Jag hade inget emot fantasi. Att fingerpulla en cisman med sitt ciskvinnaspott är att spräcka den heterosexuella penetrationsnormen. Jag sa inte så till honom. Men jag skrev:

Jag behöver män i mitt liv som behöver analsex i sitt.

Jag skrev:

För mig är analsex poängen med heterosex. Inte så mycket för att kuken kan vara min dildo, utan för att det var det enda rimliga sättet att bli påsatt.

Han skrev att hans kuk gärna ville vara min dildo. Jag skrev att jag lätt kunde åka åtta mil för det. Vi hade skapat en tidslinje. Det fanns ett innan vårt analsex, och det skulle finnas ett efter.

Dickpickillen:
När ska vi ses?

Lina:
Jag har aldrig gillat analsex nej. Det kräver sån tillit och det är sånt meck och det tar sån tid.

Jag:
Det är e x a k t det som är grejen. Sex som behöver vår omsorg, vår tid, vår tillit. Hur fint är inte det.

Han mötte mig vid tåget. Han såg ut som på bilderna, men han var riktig. Jag var också på riktigt och jag såg att han blev blyg. Där och då visste jag att vi skulle ha sex den kvällen.

Vi gjorde inte som folk brukar. Vi klädde inte av oss alla kläder. Jag tog på honom överallt bortsett könet.

Sedan inspekterade jag hans kön, noga. Jag ville titta och jag ville förstå. Jag lät mina händer och min mun prova på allt. Han sa det kändes som sex för första gången.

Jag grävde fram min strap-on ur resväskan. Han hade två sorters glidmedel. Jag förvarnade om det kalla mot den känsliga huden och han sa att han gick igång på det.

Jag värmde upp honom med två fingrar. För varje centimeter frågade jag hur det kändes och han skrattade och såg milt på mig.

(här saknas text)

Jag sa åt honom att vara den stora, den som skyddade och visade vägen.
Han var varsam och han såg lycklig ut.
Han sa att han ville ta på mig och aldrig sluta. Jag lät honom.
Jag kunde få vara den omhållna, den som kröp ihop, blev liten
och det gjorde mig ingenting
Jag kom av hans fingrar. Jag gick upp i mig själv. Ingenting annat spelade någon roll.
Han sa att det märktes att jag inte var hetero. Jag sa att jag aldrig hade fått en finare komplimang av en man.

Han sa att det kändes som att jag inte såg på honom som man nödvändigtvis utan snarare att det fanns en annan blick eller känsla. Han sa att vi var två personer som hade sex och det kunde vara hur som helst och det var härligt. Ärligt.

Jag sa att det berodde på att jag inte bar med mig erfarenheter av dåligt heterosex. Att det inte fanns i min referensram och att jag inte applicerar den typen av erfarenheter på honom och hans kropp. Att jag aldrig hade lydit under dom reglerna. Jag frågade om han förstod.
Han såg inte ut att förstå. Han bara kramade om mig och rörde långsamt vid skåran mellan mina bröst.
Jag frågade honom varför han tyckte så mycket om analsex. Han svarade att det var för att det kändes så bra och för att det var sårbart. Jag försökte fiska efter mer. Känns det som ett normbrott för dig? Ja det känns lite förbjudet. Varför känns det förbjudet? För att det är analsex liksom. Det är inte det normala. Ja men varför anses det dåligt, varför är det tabu?
Jag vet inte, folk lever tråkiga liv?
Jag gav upp.

Jag tog tåget på förmiddagen dagen efter. Han skrev till mig samma kväll.

Du är så fin!

Skrev han. Och så skrev han:

Jag hade en härlig helg.

Jag:
Om jag bara når in i hans intellekt. Det måste ju finnas där, det kanske bara tar tid.

Jag:
Jag vill träffa honom igen. Jag vill ligga men jag vill också prata. Vi har en ingång och jag vill bygga på det.

Lina:
Liksom, du gör ju såhär ibland, fixerar vid en person som du inte riktigt känner, tänker dig att just den personen skulle kunna få dig att känna något som du längtar efter. Någon sorts särskild närhet eller begär eller så.
Jag tror inte det faktum att du känner såhär för honom just nu har så mycket med honom att göra. Sen är det väl inget fel i att fortsätta ses liksom. Men tror det säger mer om dig att du känner såhär nu än om honom och vem han är.

Sedan fick Lina en flickvän. Det var en relation som hon till synes bara gled in i. Efter några intensiva veckor var allting bra och stabilt. De växte närmare varandra. Sedan var det dom två. Min blick på Lina förändrades. När hon sa att hon skulle tvätta så tänkte jag på att flickvännen skulle vara där och samla ihop tvätt tillsammans med henne. När Lina skulle köpa en dammsugare ringde hon sin flickvän från affären för att diskutera priserna. Jag förstod inte hur de gjorde.

Jag och Lina slutade prata om sex. Jag försökte intala mig att de inte låg med varandra. Jag lät bli att titta på Linas dubbelsäng i hennes sovalkov. För intill mig stod en person som levde det lesbiska livet. Bara så där. Som inget.